skulle bara skriva att denna bloggen inte kommer att uppdateras mera.
30.9.11
14.7.11
3 månader..
och 4 dagar har gått sedan du lämnade mig..
Det fanns en kille som gjorde mig lycklig,som fick mig att le hela tiden.
känna mig värdeful, känna att någon verkligen brydde sig.
för det kändes så,som att du brydde dig om mig.
sättet som du skrev på, sättet som du kollade på mig,sättet du log emot mig.
det va något, nått speciellt.
Va det bara jag som kände det?
Kände du aldrig det dära speciella?
emellan dig & mig, den dära känslan. att få vara din,och att verkligen kunna känna det.
känna att jag kunde kalla dig min utan att vara osäker,osäker på hur du skulle reagera.
det enda du sa va att jag va din och att det va underbart,och hur underbart va inte det för mig.
och allt jag vill är ju att få kalla dig min inte bara för mig själv,eftersom jag jämt tänker så om dig.
jag säger jämt till mig själv minlilla....för så är det ju för mig, i mina tankar är ju du min.
ibland är du ju min, när jag drömmer om dig
och alltid samma dröm som jag drömmer ganska ofta,
''du kommer till mig och vill ha mig tillbaka trots alla mina chanser,är jag värld en sista eftersom jag lovat att aldrig jag ska göra något sånt emot dig igen,och att du tycker om mig för mycket för att inte ha mig'' det är nog för jag tänker så mycket på de, jag hoppas verkligen på att en dag händer det.
ibland känns det så, men jag börjar inse mer och mer att det kanske inte alls är så,
att jag fick min sista chans att man inte kan bete sig hur man vill,
utan tillslut ger det konsekvenser också.
och det gjorde det tillslut, men bara du kan laga mig.
och då menar jag bara du. ingen annan kan få det som det va,det är du som väljer.
fast du har redan valt, men jag kan inte acceptera det.
folk säger ''gå vidare,det finns bättre'' ''släpp han,det finns så många andra''
lätt för dom att säga,när dom inte alls vet hur jag känner.
dom har rätt jag borde gå vidare,och finns många andra och säkert många bättre.
men om inte jag tycker det, om jag tycker att han är den enda, det enda för mig.
jag tycker att jag har hittat rätt,och jag vet att det blir bra tillslut.
någongång, men jag vill inte ha det såhär mer, det har redan gått 3 månader ,ska det gå 3 till?
att ligga ensam i sängen på kvällen, ligga och tänka på dig tills jag somnar,
och om jag har tur så behöver inte tårarna rinna.
för 3 månader sen låg jag i sängen på kvällarna och smsade och log hela tiden,
fick somna med ett leende på läpparna, vakna och va glad.
våra myskvällar, och våra skratt.. när vi låg och skratta det gick inte ens två minuter innan vi skrattade,
din humor,dit fina leende och din fina röst.
jag önskar att vi kunde börja om, och skippa våra bråk, det är svårt när det är som de är.
du vet vad jag vill, att vi förändrar på det. men du verkar va bestämmd med det du vill.
vad ser jag i dig som ingen annan ser? varför kan jag inte glömma fast jag inte vill.
jag ville släppa taget, bara låta allt flyga iväg bara försvinna gräva ner mig i en annan värld.
men du sitter fast i mig, du håller dig fast. i mina ögon kommer du förbli vackrast.
alla kramar jag fick, jag ryser i min kropp.
när jag låg i din famn, i dina armar du höll om mig kände dit hjärta slå och dina andetag.
hur vi låg där och jag hade aldrig mått bättre,
och det konstiga är att jag kommer ihåg nästan allt som vi sa,
hur det va,jag går igenom det ganska ofta, för allt påminner ju om dig.
det spelar ingen roll om va det är.
men eftersom vi gick igenom så mycket, bråk gråt skratt och massa mer, från bådas sida.
men vi klarade det för båda kämpade, allra helst du.
jag va inte den bästa, den perfekta men jag försökte. jag är speciell, jag är som jag är.
men du sa att du kunde leva med det, eftersom jag va sur ganska ofta.
jag har ingen aning om varför, men jag vill fortfarande ha det vi hade.
det kanske inte va perfekt..men nu i efterhand så va det de, för mig va det perfekt,
exakt så som jag vill ha det. men jag verkar vara ensam om det,
om du hade velat ha mig så mycket som om jag vill ha dig.
så hade det vart vi, och det hade vart så bra,
eftersom vi har det så bra så där bra som bara vi kan ha det.
kom tillbaks, jag ska ändra mig jag ska inte göra nått misstag.
ska ändra på mig helt, för jag vet vad jag vill ha. jag är kär på riktigt, inga fler lögner.
jag tänker på dig hela tiden, jag förstörde men det här är det enda som jag saknat på riktigt.
jag har varit kär 2 gånger på riktigt, men det här slåg nog allt.
du fick mig att glömma min första kärlek,och det betyder ju något.
jag vill inte lämna allt,och jag tänker inte det.
jag ångrar allt jag gjort,och allt jag vill är att ha dig tillbaka.. ♥
Det fanns en kille som gjorde mig lycklig,som fick mig att le hela tiden.
känna mig värdeful, känna att någon verkligen brydde sig.
för det kändes så,som att du brydde dig om mig.
sättet som du skrev på, sättet som du kollade på mig,sättet du log emot mig.
det va något, nått speciellt.
Va det bara jag som kände det?
Kände du aldrig det dära speciella?
emellan dig & mig, den dära känslan. att få vara din,och att verkligen kunna känna det.
känna att jag kunde kalla dig min utan att vara osäker,osäker på hur du skulle reagera.
det enda du sa va att jag va din och att det va underbart,och hur underbart va inte det för mig.
och allt jag vill är ju att få kalla dig min inte bara för mig själv,eftersom jag jämt tänker så om dig.
jag säger jämt till mig själv minlilla....för så är det ju för mig, i mina tankar är ju du min.
ibland är du ju min, när jag drömmer om dig
och alltid samma dröm som jag drömmer ganska ofta,
''du kommer till mig och vill ha mig tillbaka trots alla mina chanser,är jag värld en sista eftersom jag lovat att aldrig jag ska göra något sånt emot dig igen,och att du tycker om mig för mycket för att inte ha mig'' det är nog för jag tänker så mycket på de, jag hoppas verkligen på att en dag händer det.
ibland känns det så, men jag börjar inse mer och mer att det kanske inte alls är så,
att jag fick min sista chans att man inte kan bete sig hur man vill,
utan tillslut ger det konsekvenser också.
och det gjorde det tillslut, men bara du kan laga mig.
och då menar jag bara du. ingen annan kan få det som det va,det är du som väljer.
fast du har redan valt, men jag kan inte acceptera det.
folk säger ''gå vidare,det finns bättre'' ''släpp han,det finns så många andra''
lätt för dom att säga,när dom inte alls vet hur jag känner.
dom har rätt jag borde gå vidare,och finns många andra och säkert många bättre.
men om inte jag tycker det, om jag tycker att han är den enda, det enda för mig.
jag tycker att jag har hittat rätt,och jag vet att det blir bra tillslut.
någongång, men jag vill inte ha det såhär mer, det har redan gått 3 månader ,ska det gå 3 till?
att ligga ensam i sängen på kvällen, ligga och tänka på dig tills jag somnar,
och om jag har tur så behöver inte tårarna rinna.
för 3 månader sen låg jag i sängen på kvällarna och smsade och log hela tiden,
fick somna med ett leende på läpparna, vakna och va glad.
våra myskvällar, och våra skratt.. när vi låg och skratta det gick inte ens två minuter innan vi skrattade,
din humor,dit fina leende och din fina röst.
jag önskar att vi kunde börja om, och skippa våra bråk, det är svårt när det är som de är.
du vet vad jag vill, att vi förändrar på det. men du verkar va bestämmd med det du vill.
vad ser jag i dig som ingen annan ser? varför kan jag inte glömma fast jag inte vill.
jag ville släppa taget, bara låta allt flyga iväg bara försvinna gräva ner mig i en annan värld.
men du sitter fast i mig, du håller dig fast. i mina ögon kommer du förbli vackrast.
alla kramar jag fick, jag ryser i min kropp.
när jag låg i din famn, i dina armar du höll om mig kände dit hjärta slå och dina andetag.
hur vi låg där och jag hade aldrig mått bättre,
och det konstiga är att jag kommer ihåg nästan allt som vi sa,
hur det va,jag går igenom det ganska ofta, för allt påminner ju om dig.
det spelar ingen roll om va det är.
men eftersom vi gick igenom så mycket, bråk gråt skratt och massa mer, från bådas sida.
men vi klarade det för båda kämpade, allra helst du.
jag va inte den bästa, den perfekta men jag försökte. jag är speciell, jag är som jag är.
men du sa att du kunde leva med det, eftersom jag va sur ganska ofta.
jag har ingen aning om varför, men jag vill fortfarande ha det vi hade.
det kanske inte va perfekt..men nu i efterhand så va det de, för mig va det perfekt,
exakt så som jag vill ha det. men jag verkar vara ensam om det,
om du hade velat ha mig så mycket som om jag vill ha dig.
så hade det vart vi, och det hade vart så bra,
eftersom vi har det så bra så där bra som bara vi kan ha det.
kom tillbaks, jag ska ändra mig jag ska inte göra nått misstag.
ska ändra på mig helt, för jag vet vad jag vill ha. jag är kär på riktigt, inga fler lögner.
jag tänker på dig hela tiden, jag förstörde men det här är det enda som jag saknat på riktigt.
jag har varit kär 2 gånger på riktigt, men det här slåg nog allt.
du fick mig att glömma min första kärlek,och det betyder ju något.
jag vill inte lämna allt,och jag tänker inte det.
jag ångrar allt jag gjort,och allt jag vill är att ha dig tillbaka.. ♥
12.6.11
2 månader..
I fredags var det exakt 2 månader sedan du dumpade mig.
Känns som om det var en evighet sedan.. kan knappt
fatta att det är sant. Jag trodde på oss, trodde att det skulle
vara du och jag.. men jag hade fel.. du valde detta.. inte jag.
Jag gjorde verkligen allt, men ingenting räckte till.
Jag har sagt minst 100 ggr att jag älskar dig sedan dagen
då du lämnade mig, men inget som du blir berörd utav.
Jag har kämpat och kämpat men kommer ingenstans.
Känns som att jag sitter fast!
Sitter fast i en kvicksand och aldrig kommer loss eller vidare..
jag försöker och försöker men ingenting händer.
Jag älskade dig till 1 000 men tillbaka fick jag dissen.
Inget just nu är som förr, förr då det var du och jag..
då det var acceptabelt att jag älskade dig, men det är
det inte längre..
du tjatar och tjatar att jag snart borde tröttna och gå
vidare.. du har nog rätt?
Men vad ska jag göra om du ångrar dig?
Jag måste ju få känslor för en annan för att kunna gå vidare.
Men det känns helt sjukt att det var för 2 månader och
2 dagar sedan du lämnade mig, fast för mig känns det
som du har varit borta i en evighet och aldrig har varit min.....
Känns som om det var en evighet sedan.. kan knappt
fatta att det är sant. Jag trodde på oss, trodde att det skulle
vara du och jag.. men jag hade fel.. du valde detta.. inte jag.
Jag gjorde verkligen allt, men ingenting räckte till.
Jag har sagt minst 100 ggr att jag älskar dig sedan dagen
då du lämnade mig, men inget som du blir berörd utav.
Jag har kämpat och kämpat men kommer ingenstans.
Känns som att jag sitter fast!
Sitter fast i en kvicksand och aldrig kommer loss eller vidare..
jag försöker och försöker men ingenting händer.
Jag älskade dig till 1 000 men tillbaka fick jag dissen.
Inget just nu är som förr, förr då det var du och jag..
då det var acceptabelt att jag älskade dig, men det är
det inte längre..
du tjatar och tjatar att jag snart borde tröttna och gå
vidare.. du har nog rätt?
Men vad ska jag göra om du ångrar dig?
Jag måste ju få känslor för en annan för att kunna gå vidare.
Men det känns helt sjukt att det var för 2 månader och
2 dagar sedan du lämnade mig, fast för mig känns det
som du har varit borta i en evighet och aldrig har varit min.....
25.5.11
18.5.11
Allt blev förlorat, allt blev så fel...
Jag försökte verkligen med allt!
Jag visade verkligen hur mycket jag tyckte om dig,
visade hur mycket jag brydde mig om dig och älskade dig.
Vi hade 1 helt år tillsammans, det var så underbart..
du fick med att tro på kärleken igen just då.
Nu vet jag inte längre.. kommer nog aldrig mer lita på
kärleken igen.
Jag ändrade på hela mig för att jag skulle få en extra chans,
jag tränade bort min svartsjuka som du var så trött på.
Jag gjorde verkligen allt.
Men ändå var jag osynlig.
Jag var bara som vem som helst i dina ögon.
1 år hade vi tillsammans, vi skulle förlova oss nu till sommaren..
men du kom över mig.
Jag är ingenting i dina ögon längre.. känns verkligen så just nu!
Jag fattar inte hur jag kunde låta mig såras om och om igen..
även om du hade lämnat mig där så träffade jag dig,
du verkade intresserad alla gånger, men du bara velade hela tiden..
du visste inte om du ville vara tillsammans med mig eller om vi bara skulle vara vänner.
Du sa flera gånger att du behövde tänka på saken.
Sen bestämde du dig igen och sa att vi skulle förbli vänner..
det tog en vecka så var vi där igen.. så låg jag bredvid dig
i din säng.. du kunde inte bestämma dig.
Så fortsatte det så fram och tillbaka.
Jag har varit mycket stark när jag har gått och väntat på dig och
gjort allt i hopp om att du ska komma tillbaka till mig.
Jag gav dig allt, men ändå var jag osynlig.
Att jag aldrig kunde inse det tidigare att du inte älskade mig längre och
att du inte ville vara med mig.
Varför skulle jag vara så godtrogen?
Joo, för att DU gav mig förfalska förhoppningar om och om igen.
Du älskade med mig fast vi inte var tillsammans längre, och det är helt fel.
Jag trodde att du älskade mig innerst inne bara för att du ville fortsätta
att träffas, för att du rörde mig på det viset, för att du kunde tillbringa
nätter med mig..
Jag trodde verkligen att det skulle bli du och jag igen, men jag hade så fel..
jag hade så in i helvetes så jävla fel!
Minns du från första början när vi började träffas att jag hade svårt att
lita på killar och kärleken? Minns du det? Minns du oss då?
Jag gav dig chansen att bevisa att du kunde överträffa mitt ex som
var en skitstövel, gav dig chansen att bevisa att du överträffar alla killar.
Men du lyckades inte så bra insåg jag nu..
Jag är så sårad! Jag har aldrig blivit så här sårad förrut!
Trodde att det var menat för oss två.
Du borde förstå att jag är sårad nu och varför.
Just nu vill jag inte se dig, träffa dig eller höra av något ifrån dig.
Hoppas du förstår det.. hoppas att du läser allt detta och får
en tankeställare på att allt det du gjorde nu på sista tiden var
dumt och fel gjort av dig...
Jag kommer aldrig mer kunna lita på killar och kärleken igen..
inte just i alla fall..
Ja.. det var väl allt jag hade och skriva just nu.
Kommer att ta en bloggpause från denna bloggen nu..
eller lägga ner den helt?
Men ja.. det kommer nog aldrig mer bli du och jag igen..
Dags att leva vidare nu och försöka att gå vidare kanske?
I mina ögon har du just nu ingen makt...
Jag visade verkligen hur mycket jag tyckte om dig,
visade hur mycket jag brydde mig om dig och älskade dig.
Vi hade 1 helt år tillsammans, det var så underbart..
du fick med att tro på kärleken igen just då.
Nu vet jag inte längre.. kommer nog aldrig mer lita på
kärleken igen.
Jag ändrade på hela mig för att jag skulle få en extra chans,
jag tränade bort min svartsjuka som du var så trött på.
Jag gjorde verkligen allt.
Men ändå var jag osynlig.
Jag var bara som vem som helst i dina ögon.
1 år hade vi tillsammans, vi skulle förlova oss nu till sommaren..
men du kom över mig.
Jag är ingenting i dina ögon längre.. känns verkligen så just nu!
Jag fattar inte hur jag kunde låta mig såras om och om igen..
även om du hade lämnat mig där så träffade jag dig,
du verkade intresserad alla gånger, men du bara velade hela tiden..
du visste inte om du ville vara tillsammans med mig eller om vi bara skulle vara vänner.
Du sa flera gånger att du behövde tänka på saken.
Sen bestämde du dig igen och sa att vi skulle förbli vänner..
det tog en vecka så var vi där igen.. så låg jag bredvid dig
i din säng.. du kunde inte bestämma dig.
Så fortsatte det så fram och tillbaka.
Jag har varit mycket stark när jag har gått och väntat på dig och
gjort allt i hopp om att du ska komma tillbaka till mig.
Jag gav dig allt, men ändå var jag osynlig.
Att jag aldrig kunde inse det tidigare att du inte älskade mig längre och
att du inte ville vara med mig.
Varför skulle jag vara så godtrogen?
Joo, för att DU gav mig förfalska förhoppningar om och om igen.
Du älskade med mig fast vi inte var tillsammans längre, och det är helt fel.
Jag trodde att du älskade mig innerst inne bara för att du ville fortsätta
att träffas, för att du rörde mig på det viset, för att du kunde tillbringa
nätter med mig..
Jag trodde verkligen att det skulle bli du och jag igen, men jag hade så fel..
jag hade så in i helvetes så jävla fel!
Minns du från första början när vi började träffas att jag hade svårt att
lita på killar och kärleken? Minns du det? Minns du oss då?
Jag gav dig chansen att bevisa att du kunde överträffa mitt ex som
var en skitstövel, gav dig chansen att bevisa att du överträffar alla killar.
Men du lyckades inte så bra insåg jag nu..
Jag är så sårad! Jag har aldrig blivit så här sårad förrut!
Trodde att det var menat för oss två.
Du borde förstå att jag är sårad nu och varför.
Just nu vill jag inte se dig, träffa dig eller höra av något ifrån dig.
Hoppas du förstår det.. hoppas att du läser allt detta och får
en tankeställare på att allt det du gjorde nu på sista tiden var
dumt och fel gjort av dig...
Jag kommer aldrig mer kunna lita på killar och kärleken igen..
inte just i alla fall..
Ja.. det var väl allt jag hade och skriva just nu.
Kommer att ta en bloggpause från denna bloggen nu..
eller lägga ner den helt?
Men ja.. det kommer nog aldrig mer bli du och jag igen..
Dags att leva vidare nu och försöka att gå vidare kanske?
I mina ögon har du just nu ingen makt...
14.5.11
Du kom som en vind
vem försökte jag lura
jag visste hela tiden
har ju lärt mig att va ensam
sånt är livet
ingenting, är som det ska längre
rasar ner igen och blundar för det som händer
det går aldrig bra
när man satsar allt man har
man går in för en sak och blir lämnad kvar
för det är över nu
och jag känner mig krossad
allt går i bitar så fort jag börjar hoppas
du finns kvar inom mig
det gör ont när jag tänker på det fina som vi hade
som du aldrig våga satsa på
i mina ögon var du underbar helt klart bäst
och när vi låg där i sängen
fan det kändes perfekt
hur kan det sluta såhär
när jag vet att det finns chanser
så släpp mig inte nu
och låt mig falla över kanten
skit i vad dom säger
och lyssna till dig själv
för om jag kunde
skulle jag ge hela världen till dig
du kom som en vind, du va som en prins,
du försvann en dag, kommer aldrig att bli min,
såren läker med åren, det har dom gjort förut,
du ska veta att jag saknar en bit och det är du.
varje gång jag såg dig
blev jag alltid lika glad,
jag önskar att du fick mig känna så
varenda dag
snälla ge mig chansen som du vet att jag är värd
jag har en dröm i mitt huvud
och det slutar ej såhär
jag ber dig om en sak men förstår om det är svårt
men förstör inte det som en gång varit vårt
det var en kort period
men det betydde ändå
och nu ger jag dig tid
utan att veta hur det går
vet du hur stolt jag var när vi höll handen tillsammans
det var du och jag
fast det kunde vart nån annan
jag blev lyckligast i världen
varje gång jag såg dig le
nu tappade vi allt fan alla vet hur det är
att ge av sej själv
fast man ändå vet hur det blir
man fejkar sin lycka
och sen skiter man i't
men med dig var allt på riktigt
ingenting var fel förutom att
jag inte dög och blev sårad en del
du kom som en vind, du va som en prins,
du försvann en dag och kommer aldrig att bli min,
såren läker med åren de har dom gjort förut,
du ska veta att jag saknar en bit och det är du
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)