Jag försökte verkligen med allt!
Jag visade verkligen hur mycket jag tyckte om dig,
visade hur mycket jag brydde mig om dig och älskade dig.
Vi hade 1 helt år tillsammans, det var så underbart..
du fick med att tro på kärleken igen just då.
Nu vet jag inte längre.. kommer nog aldrig mer lita på
kärleken igen.
Jag ändrade på hela mig för att jag skulle få en extra chans,
jag tränade bort min svartsjuka som du var så trött på.
Jag gjorde verkligen allt.
Men ändå var jag osynlig.
Jag var bara som vem som helst i dina ögon.
1 år hade vi tillsammans, vi skulle förlova oss nu till sommaren..
men du kom över mig.
Jag är ingenting i dina ögon längre.. känns verkligen så just nu!
Jag fattar inte hur jag kunde låta mig såras om och om igen..
även om du hade lämnat mig där så träffade jag dig,
du verkade intresserad alla gånger, men du bara velade hela tiden..
du visste inte om du ville vara tillsammans med mig eller om vi bara skulle vara vänner.
Du sa flera gånger att du behövde tänka på saken.
Sen bestämde du dig igen och sa att vi skulle förbli vänner..
det tog en vecka så var vi där igen.. så låg jag bredvid dig
i din säng.. du kunde inte bestämma dig.
Så fortsatte det så fram och tillbaka.
Jag har varit mycket stark när jag har gått och väntat på dig och
gjort allt i hopp om att du ska komma tillbaka till mig.
Jag gav dig allt, men ändå var jag osynlig.
Att jag aldrig kunde inse det tidigare att du inte älskade mig längre och
att du inte ville vara med mig.
Varför skulle jag vara så godtrogen?
Joo, för att DU gav mig förfalska förhoppningar om och om igen.
Du älskade med mig fast vi inte var tillsammans längre, och det är helt fel.
Jag trodde att du älskade mig innerst inne bara för att du ville fortsätta
att träffas, för att du rörde mig på det viset, för att du kunde tillbringa
nätter med mig..
Jag trodde verkligen att det skulle bli du och jag igen, men jag hade så fel..
jag hade så in i helvetes så jävla fel!
Minns du från första början när vi började träffas att jag hade svårt att
lita på killar och kärleken? Minns du det? Minns du oss då?
Jag gav dig chansen att bevisa att du kunde överträffa mitt ex som
var en skitstövel, gav dig chansen att bevisa att du överträffar alla killar.
Men du lyckades inte så bra insåg jag nu..
Jag är så sårad! Jag har aldrig blivit så här sårad förrut!
Trodde att det var menat för oss två.
Du borde förstå att jag är sårad nu och varför.
Just nu vill jag inte se dig, träffa dig eller höra av något ifrån dig.
Hoppas du förstår det.. hoppas att du läser allt detta och får
en tankeställare på att allt det du gjorde nu på sista tiden var
dumt och fel gjort av dig...
Jag kommer aldrig mer kunna lita på killar och kärleken igen..
inte just i alla fall..
Ja.. det var väl allt jag hade och skriva just nu.
Kommer att ta en bloggpause från denna bloggen nu..
eller lägga ner den helt?
Men ja.. det kommer nog aldrig mer bli du och jag igen..
Dags att leva vidare nu och försöka att gå vidare kanske?
I mina ögon har du just nu ingen makt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar