Känns som om det var en evighet sedan.. kan knappt
fatta att det är sant. Jag trodde på oss, trodde att det skulle
vara du och jag.. men jag hade fel.. du valde detta.. inte jag.
Jag gjorde verkligen allt, men ingenting räckte till.
Jag har sagt minst 100 ggr att jag älskar dig sedan dagen
då du lämnade mig, men inget som du blir berörd utav.
Jag har kämpat och kämpat men kommer ingenstans.
Känns som att jag sitter fast!
Sitter fast i en kvicksand och aldrig kommer loss eller vidare..
jag försöker och försöker men ingenting händer.
Jag älskade dig till 1 000 men tillbaka fick jag dissen.
Inget just nu är som förr, förr då det var du och jag..
då det var acceptabelt att jag älskade dig, men det är
det inte längre..
du tjatar och tjatar att jag snart borde tröttna och gå
vidare.. du har nog rätt?
Men vad ska jag göra om du ångrar dig?
Jag måste ju få känslor för en annan för att kunna gå vidare.
Men det känns helt sjukt att det var för 2 månader och
2 dagar sedan du lämnade mig, fast för mig känns det
som du har varit borta i en evighet och aldrig har varit min.....
