Det går verkligen inte sluta gråta.
Jag vill inte ha det så här.
Önskar att man bara kunde få spola tillbaka tiden
och allt kunde blivit som förrut.
Vill ha dig här hos mig nu, föralltid.
Men det är inte så lätt, det finns ingen tidsmaskin.
Jag tror inte heller att det hade hjälp riktigt heller.
Isåfall skulle man ha uppfunnit den för länge sedan? Eller?
Om saker bara kunde varit lite enklare åtminstonde..
jag saknar dig, jag saknar oss.
Jag gråter och gråter.. somna inte förrens kl 2 på nätterna,
jag gråter mig till sömns, jag tänker på dig hela tiden.
Jag orkar inte detta mer..
Jag vill ha dig här hos mig.. min prins! :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar