Känsla.

Jag orkar inte ha det så här mer. Jag saknar dig så otroligt mycket,
men det verkar som om du inte vill inse det?
Hur många gånger skulle jag behöva säga att jag älskar dig?
Jag har sagt det tillräckligt, men det verkar som du tror att jag
inte menar det, men det gör jag.
Känns så konstigt att inte ha dig vid min sida, att inte få dem gulliga
smsen av dig innan jag ska somna, känns sjukt jobbigt
att få korta och kalla sms av dig.
Du försvann för fort, du gav mig inte en chans.
Jag ser att du går online på MSN dagligen, men jag bara
sitter och stirrar på din gröna MSN-ruta och väntar på att
du ska skriva till mig.
Jag väntar på att du ska höra av dig oftare, varje gång det
plingar i min mobil så önskar jag att det var du, jag blir
så besviken på allt när jag ser att det inte är ditt namn som
står i mobildisplayen.
Önskar att allt var som förr, jag är säker på att det är menat
för oss två, ÖDET, det var ödet som förde oss samman, jag minns
hur fruktansvärt glad och lycklig jag blev när jag fick höra
att du var intresserad av mig och pratade om mig när jag var
tillsammans med min före detta pojkvän.
Det värmde i hela mig, du är så sjukt underbar.
Jag vill kunna se ditt leende igen som om du verkligen menade något
med det, jag vill kunna vakna upp bredvid dig när morgondagen
vaknar, jag vill kunna sitta den där morgonen med den där
koppen med Tea och bara prata med dig.
Jag vill kunna ligga i din famn som förut då det var fredagskväll och kika
på den där läskiga filmen med dig.
Jag vill kunna hålla din hand igen, hårt, vill hålla om dig och aldrig
släppa taget, du får mig att känna mig lycklig i din närhet.
Det gör så ont i mig efter att du har lämnat mig..
Jag vill kunna kyssa dig igen, men.. jag antar att kyssen Is gone..
jag hoppas att det blir du och jag igen, för jag är 100%
säker på att det är menat för oss två!